Att slå rekord och möta elementen: En intervju med Lauren Bartsch om att erövra Sverigetempot
En vän till oss, Lauren Bartsch, satte nyligen ett nytt damrekord på Sverigetempot, ett krävande 2100 kilometer långt randonnéelopp som sträcker sig över hela Sverige. Hennes resa präglades av både noggranna förberedelser och oväntade utmaningar. Som tur var fick Sigr följa med henne i form av olika cykelkläder som hon bestämde sig för att använda under det storslagna loppet. Vi pratade med Lauren för att få inblick i hennes erfarenheter, hennes strategier och de ögonblick som gjorde detta lopp verkligt oförglömligt. Under hela loppet visade sig Laurens Sigr-utrustning vara en pålitlig partner i de varierande förhållandena och hjälpte henne att navigera genom Sveriges obevekliga väder.
De Sverigetempot är ett av världens mest utmanande randonneuring-evenemang och äger rum vart fjärde år. Loppet börjar på Sveriges nordligaste punkt och avslutas på den sydligaste spetsen, och täcker en mängd olika terränger och väderförhållanden. Cyklisterna måste vara självförsörjande och själva klara av mat, vatten och sömn längs vägen. Om du är intresserad av att delta i denna episka utmaning finns anmälningsuppgifter och ytterligare information på officiella Sverigetempot hemsida.
Med hennes egna ord
F: Kan du beskriva din förberedelseprocess inför Sverigetempot?
"Jag har cyklat långdistanslopp de senaste åren, så jag hade ganska bra grundkondition. Efter att ha flyttat till Sverige i augusti 2023 började jag med ett specifikt träningsprogram i september med TrainerRoad. Jag bodde i Östersund, och vi hade snö från november till maj, så jag tränade uteslutande på inomhusträningsmaskinen i 8 månader. För att bryta monotonin i den strukturerade träningen började jag också tävla på Zwift ett par gånger i veckan. Eftersom jag av tidigare erfarenhet vet att långdistanscykling är krävande för hela kroppen, styrketränade jag också 2-3 gånger i veckan och klättrade på boulderinggymmet några gånger i veckan också."
Träning under extrema förhållanden
Träning inför Sverigetempot kräver mer än bara uthållighet; det kräver anpassningsförmåga och uthållighet, särskilt på en plats som Östersund, där snö kan täcka marken under större delen av året. Laurens tillvägagångssätt, som kombinerar inomhusträning, virtuell tävling och styrketräning, återspeglar den mångfacetterade förberedelse som krävs för att ta sig an ett så formidabelt lopp.
F: Vilka specifika Sigr-plaggen bar du under loppet, och hur presterade de?
"Jag tog två vita underkläder, två tröjor (Orkidé och Daggkåpa), och regnjackan och regnbyxorna. Jag hade samma underställ och tröja på mig under hela loppet och behöll de andra som reservplagg. Understället/understället är min nya favoritutrustning; det är bekvämt, varmt och andningsbart. Tröjan var superbekväm och luktade inte ens efter 5,5 dagar! Men de riktiga stjärnorna i tävlingen var regnbyxor och jacka. Eftersom det regnade varje dag, var dessa till och från under hela loppet. Jag höll mig ganska torr och varm under dessa regniga händelser och var särskilt imponerad av hur snabbt de torkade.
Viktig utrustning för tuffa förhållanden
Sverigetempot är lika mycket ett test av utrustning som av fysisk uthållighet. Laurens erfarenhet visar vikten av att ha pålitlig utrustning. Hennes Sigr-regnjacka och -byxor var ovärderliga, särskilt med tanke på det dagliga regnet hon mötte. Deras snabbtorkande förmåga och användarvänlighet under utmanande förhållanden visade sig vara användbar i hennes tävlingsstrategi.
F: Hur kändes det i början av loppet, och vad tänkte du på när du gav dig iväg?
"Jag hade blandade känslor i starten. Loppet var en av de sista sakerna jag skulle göra i Sverige innan jag flyttade tillbaka till Australien, så de senaste veckorna hade varit fulla av packning, att säga adjö till våra vänner och att städa huset. Jag var lättad över att äntligen stå på startlinjen, ledsen över att jag skulle säga adjö till Sverige under cykelturen, och också exalterad över att ge mig i kast med uppgiften. Vi rullade ut som en stor grupp i regnet och den starka vinden. Efter 20 minuter var mitt ansikte, händer och fötter kalla och blöta på grund av stänket från att cykla längst bak i gruppen. I början av den första backen bröt jag av fronten med några andra, mest för att undvika allt stänk. Så småningom hann de andra ikapp, och vi rullade som en stor grupp till den första kontrollpunkten."
Navigera startlinjen
Starten av vilket långdistanslopp som helst kan vara känslomässigt laddad, och för Lauren var det inget undantag. Hon balanserade utmaningens spänning med den bitterljuva känslan av att lämna Sverige, och var tvungen att snabbt anpassa sig till loppets verklighet – kalla, våta och blåsiga förhållanden som skulle sätta tonen för de kommande dagarna.
F: Vilka var de mest utmanande ögonblicken du stötte på under loppet, och hur övervann du dem?
"Det fanns två viktiga ögonblick som var mest utmanande, och båda involverade att cykla på en trafikerad motorväg i starka vindar. Den första timmen från startlinjen var möjligen ett av de läskigaste ögonblicken jag någonsin upplevt på min cykel. Vindbyarna var så starka att jag bokstavligen höll på att knuffas över vägen in i mötande trafik. Det näst mest utmanande ögonblicket var den 100 km långa sträckan från Strömsund till Östersund. Trafiken var väldigt tät, och vi cyklade i motvind. Efter ett tag bestämde jag och den andra kvinnan i min grupp att dela upp oss, eftersom vinden och trafiken var så illa."
Den mentala och fysiska belastningen av uthållighetsracing
Distanslopp handlar inte bara om fysisk styrka; det handlar om mental uthållighet. Laurens beskrivning av de starka vindarna och den tunga trafiken understryker den obevekliga press som cyklisterna möter i Sverigetempot. Förmågan att ta sig igenom dessa stunder, ofta ensamma och sårbara på vägen, är ett bevis på hennes motståndskraft.
F: Kan du dela med dig av några höjdpunkter eller särskilt minnesvärda ögonblick från din resa?
"En dag var det oväder som varslades på eftermiddagen, så jag ville komma så långt som möjligt innan dess. Jag hoppade över ett par provianteringsplatser eftersom de var lite ur vägen. Vid mitten av eftermiddagen öppnade sig himlen och det regnade kraftigt med åska och blixtar. Jag var kall och hungrig efter några timmar av detta, och sedan befann jag mig i en liten stad (Tidan) med en ICA precis där! Jag stannade direkt, köpte en kaffe och kanelbullar, och satte mig på marken utomhus under taket bredvid min cykel och åt bullen, drack kaffet, torkade mig lite och fortsatte."
"En annan höjdpunkt var faktiskt efter loppet. Jag kom fram till Smygehuk runt halv tolv, och när jag vaknade nästa morgon sken solen och det var varmt! Jag hade planerat att cykla tillbaka norrut för att träffa min familj, och efter att ha tagit en evighet på mig att torka all min utrustning och packa om mina väskor, gav jag mig av mot Hässleholm (120 km norrut) i det varma solskenet längs kusten. Trots den rasande vinden var det en så härlig ridtur upp från kusten, förbi de gamla gårdarna och slotten, och sedan genom skogen. Det var så här jag hade föreställt mig att större delen av loppet skulle ha sett ut – och det skulle det förmodligen ha varit utan regnet.""
Skönheten i det oväntade
Uthållighetstävlingar som Sverigetempot är fyllda med stunder av svårigheter, men de erbjuder också möjligheter till enkla, oväntade nöjen. Oavsett om det var den överraskande bekvämligheten på ett litet stadscafé eller glädjen att cykla i solskenet efter loppet, är det dessa höjdpunkter som gör en så utmanande resa minnesvärd.
F: Hur hanterade du din sömn och vila under loppet?
"Ungefär en vecka före loppet, efter att ha sett hur mycket regn som var förutspått, ändrade jag min sovtaktik. Min ursprungliga plan hade varit att sova ute med liggunderlag och sovsäcksfoder, men med tanke på regnet och de kalla temperaturerna bestämde jag mig för att planera mina dagar kring någonstans att sova på natten. Jag bodde i en blandning av vandrarhemsrum och små stugor på campinganläggningar. Detta visade sig vara en bra strategi eftersom det innebar att jag hade någonstans varmt att se fram emot, och jag kunde torka alla mina kläder innan jag gav mig av till nästa dag."
Strategins roll i långdistanskapplöpning
Anpassningsförmåga är nyckeln i långdistanslopp. Laurens beslut att anpassa sin sovstrategi efter vädret var ett avgörande drag som sannolikt bidrog till hennes framgång. Genom att säkra ett varmt och torrt boende varje natt såg hon till att hon kunde återhämta sig ordentligt och bibehålla sin prestation under loppets gång.
F: Hur lyckades du hålla dig motiverad och fokuserad under de 2100 km?
"Många olika småsaker – inklusive att uppskatta den oavbrutna tiden på min cykel. Jag har två barn och ett heltidsjobb, så att göra en fyra timmars cykeltur känns speciellt, än mindre att kunna cykla i 5,5 dagar! Jag hade också några poddar som jag hade sparat för att lyssna på till 'kvällsskiftet' efter 18.00. Jag var ganska taggad på att lyssna på Lael Wilcox dagliga podd eftersom hon var i början av sitt världsrekordförsök och planerade att cykla 250 km+ varje dag i 100 dagar – så att jag cyklade 350-400 km om dagen i 5-6 dagar verkade inte så illa!"
Att hitta motivation mitt i utmaningen
Att hålla motivationen uppe över 2100 km kräver mer än bara fysisk uthållighet – det kräver mentalt fokus och en djup uppskattning för själva resan. För Lauren var chansen att fördjupa sig i cykling, bort från vardagens krav, en stark motivator. Dessutom hjälpte inspirationen från andra uthållighetsidrottare, som Lael Wilcox, henne att behålla perspektivet och fortsätta framåt.
F: Hur kändes det när du avslutade loppet och insåg att du kanske hade satt ett nytt damrekord?
"Ärligt talat var jag lite besviken på min insats av flera anledningar. Jag hade kanske inte cyklat så hårt som jag kunde ha gjort, eftersom jag fortfarande hade bra ben och mycket energi. Jag förlorade också mycket tid på grund av vädret. Men när jag nu ser tillbaka på vad loppet innebar är jag nöjd med min insats och det faktum att jag inte var så trasig i slutet att jag behövde mycket återhämtningstid. Jag hoppade i stort sett på cykeln nästa dag och kände mig aldrig riktigt utmattad efter loppet."
De komplexa känslorna vid avslutning
Att korsa mållinjen i ett lopp som Sverigetempot väcker blandade känslor. Även om det är en betydande prestation att sätta ett nytt rekord är det inte ovanligt att uthållighetsidrottare reflekterar över vad som kunde ha gjorts annorlunda. Laurens erfarenhet illustrerar denna dualitet – stolthet över sin prestation, mildrad av vetskapen om att hon hade mer att ge. Ändå säger det faktum att hon kunde fortsätta cykla nästa dag mycket om hennes styrka och motståndskraft.
F: Vilka råd skulle du ge till någon som funderar på att delta i ett randonnéelopp som Sverigetempot?
"Om du har bra grundkondition rekommenderar jag att du verkligen justerar dina inställningar och kläder, och testar dem i alla möjliga väderförhållanden. Även om jag hade förberett mig mycket hade jag inte cyklat så mycket med tempostyret, så det tog mig ett par dagar med justeringar för att få dem riktigt bekväma. Jag gjorde också misstaget att ha mina reflexer runt anklet under regnbyxorna (vilket jag inte hade gjort på träningen), vilket slutade med att irritera min hälsena. Jag rekommenderar också att du försöker förstå rutten och påfyllningspunkterna. Det fanns några viktiga påfyllningspunkter som jag hade missat att lägga till på min lista, så de kom som trevliga överraskningar, men det fanns också några som jag hade lagt till som vid närmare granskning låg en kilometer eller så utanför rutten – vilket man, när man är 150 mil in i loppet, inte riktigt är villig att göra!"
Förberedelse och noggrannhet
Framgång i randonnée-lopp som Sverigetempot handlar om noggranna förberedelser och noggrannhet i detaljerna. Laurens råd att testa utrustning under olika förhållanden och fullt ut förstå rutten och påfyllningspunkterna belyser vikten av att inte lämna något åt slumpen. Små misstag kan leda till betydande utmaningar under loppet, så noggrann planering är nyckeln.
F: Vad betyder det för dig personligen och inom randonneuring-gemenskapen att slå damrekordet?
"Det här var min första randonneur – de andra tävlingarna jag har deltagit i har varit flerdagars mountainbikepacking eller väldigt långa gruslopp. Jag är glad att jag slog rekordet, men jag är säker på att det kommer att slås i nästa upplaga."
Utvecklingen av rekord
I uthållighetsracingens värld är rekord både hyllade och tillfälliga. Laurens ödmjukhet i att erkänna att hennes rekord kan slås i framtiden återspeglar sportens ständigt föränderliga natur. Varje nytt rekord sätter en riktmärke och inspirerar andra att tänja på gränserna ytterligare.
F: Hur bidrog de andra cyklisterna och den övergripande atmosfären till din upplevelse?
"Som nämnts var de första timmarna ganska hektiska med vädret, den stora gruppen och det höga tempot – även om alla jag pratade med var vänliga och exalterade över att komma iväg och cykla. Men efter att jag tappat huvudgruppen såg jag ingen resten av dagen förrän väldigt sent på kvällen – där jag mötte Anne, den enda andra kvinnan i startgruppen. Vi cyklade tillsammans i ett och ett halvt dygn, och det var en fantastisk upplevelse att lära känna varandra. Vi gick åt skilda håll i Östersund eftersom vi hade olika sömnstrategier därifrån, och jag stötte bara på henne en gång till innan jag i slutet fick reda på att hon hade skadat sig och var tvungen att lämna loppet."
Kamratskapet i Randonneuring
Även om randonneuring ofta är en ensam sysselsättning, är kamratskapet mellan ryttare en integrerad del av upplevelsen. Att träffa och cykla med andra deltagare, även korta, kan ge en känsla av samhörighet och ömsesidigt stöd som hjälper till att upprätthålla motivationen över långa sträckor. Laurens interaktioner med Anne understryker vikten av dessa gemensamma upplevelser i ett så krävande evenemang.
F: Hur balanserade du näring och vätskebalans under ett så långt och krävande lopp?
"Jag hade ett system som kretsade kring vad jag kunde få tag på vid förnödenheter:Jag bar följande (och plockade upp mer vid den bemannade kontrollpunkten halvvägs) och hade varje dag:
- SIS betabränsle (dryckesmix)
- SIS koffeingelé (att ta när jag inte kunde hitta kaffe)
- SIS vätsketabletter (i mina vattenflaskor)
Dagstopp (bensinstationer/stormarknader): Färdiga ostmackor (eller liknande), bananer, någon form av energi-/Snickersbars, torkad frukt.
Dagens sista stopp (så middag/frukost): Ännu en smörgås/brödrulle, proteinrik yoghurt eller keso, bananer, chokladkaka.
Bränsle för kroppen för uthållighet
Rätt kost och vätskeintag är avgörande i långdistanslopp. Laurens systematiska tillvägagångssätt, där hon kombinerade näring på språng med noggrann planering vid påfyllningspunkter, säkerställde att hon hade den energi och de näringsämnen som behövdes för att bibehålla sin prestation. Att balansera snabba energikällor med mer rejäla måltider hjälpte henne att hålla sig mätt under hela loppet.
Lauren Bartschs rekordbrytande lopp i Sverigetempot är ett bevis på hennes förberedelser, anpassningsförmåga och beslutsamhet. Hennes insikter i loppet erbjuder ett värdefullt perspektiv för alla som överväger en liknande utmaning. När hon ser tillbaka på sin resa tjänar Laurens erfarenhet som en inspiration för alla cyklister och visar att med rätt inställning och förberedelse kan även de tuffaste loppen erövras.
Tack vare Jonas Wiking för vänligt tillstånd att använda hans foton.
Leave a comment